Tre skolval i rad har Moderaterna blivit största parti. Ändå kretsar debatten om den unga högern kring Andrew Tate, incels och etnonationalism. Muf-ordföranden Douglas Thor möter en generation som passar dåligt in i den bilden. I Rak höger berättar han vad han tror är skälet till att M vinner där SD tappar – och om kravet från unga väljare som fick honom att ta strid mot den egna regeringen.

Socialdemokraten Daniel Suhonen sågar sitt partis valrörelse. Själv är jag verkligen inte socialdemokrat – ändå tycker jag att S fått för mycket kritik. De rödgröna vann trots allt valet. Vi talar om var klasspolitiken slutar och identitetspolitiken börjar, och varför Socialdemokraterna gör pannbiffar av sina begåvningar. Och vad hörde Suhonen tre män säga på en krog som fick honom att tro på socialismens återkomst?

En snubbig internetkultur och fixering vid etnicitet stöter bort väljarna, menar Payam Moula. Hanif Bali pekar på demografin och kontrar med vänsterns egen identitetspolitik. Hos Rak höger med Ivar Arpi drabbar de samman om SD:s bakslag, invandrarröster och vem som får kallas svensk. Men bakom V:s framgångar i förorterna ser Bali också en risk som vänstern själv kan få betala för.

S vill vinna tillbaka SD-väljare, samtidigt som V utmanar partiet i förorten. Men vad händer med partierna när väljarna förändras? Omar Makram och Arvid Hallén om grupplojalitet, svenskhet och högerns möjligheter att vinna ett Sverige som inte längre ser ut som förr.

DN har inte bara rapporterat om Sverige. Tidningen har också bestämt vilken verklighetsbild som fått synas, och vad som trängts undan. I boken Rikslikaren granskar Johan Lundberg hur opinionsbildningen påverkat nyhetsrapportering, från de apatiska barnen och REVA till Gaza.

Markus Allard leder Örebropartiet och vill avskaffa det han kallar transferiatet: människor som enligt honom försörjs av skattemedel utan att skapa motsvarande värde. Dit räknar han bland annat kommunikatörer, strateger och administratörer med ”hittepåjobb”, men också arbetsföra bidragstagare. I dagens Rak höger talar vi om transferiatet, politikerklassen, journalisterna och klägget runt den svenska makten.

I filmen Flaggan blir allas fördomar om alla bekräftade – eller blir de? Är filmen SD-fientlig, eller gullar den tvärtom med Sverigevännerna?Jag frågar skaparen Michael Lindgren om svenskhet, fördomar och den hycklande urbana medelklassen. Mer oenighet uppstår när Lindgren pratar om hur svenskt islam är och att Richard Jomshof borde flytta hem till Finland.

”Islamismen är islam”, säger Richard Jomshof. Hans nya bok Kafir (Asp & Lycke) är minst sagt kritisk. Att första upplagan sålde slut på ett dygn säger något om intresset. I Rak höger frågar Ivar Arpi SD-politikern om bokens mest långtgående teser: Kan inte islam förändras? Kan verkligen inte islamsk tro ge något gott? Och går det att försvara västerländsk frihet, individualism och demokrati, genom att särbehandla muslimer? Jomshof förklarar också varför han kallade Aftonbladets Anders Lindberg för ”quisling” – och står fast vid utspelet: "Så länge de beter sig på det sättet så får de finna sig att vi någon gång biter tillbaka.”

Carl Eos är aktuell med boken Det förlorade paradiset. Vi trodde att historien hade tagit slut – att folkhemmet var målet, att Sverige var färdigt. Sedan kom verkligheten ikapp. Ett samtal om hur konservatismen vann den svenska debatten så snabbt att den nästan löste upp sig själv, om längtan efter ett paradis som kanske aldrig fanns, och om arten som blev den första att rösta bort sin egen framtid.

Statsvetaren Daniel Schatz i samtal med Ivar Arpi. I nya boken Från Stockholm till Jerusalem skildrar Daniel Schatz hur Sverige gick från att se Israel som folkhemsdröm, moralisk återupprättelse efter Förintelsen och utsatt demokrati. För att senare byta position helt, till PLO-romantik, Palestinaerkännande och dagens strid om antisemitism. Samtalet börjar i Expressens granskning av Vänsterpartiets kandidater och går via Olof Palme, Göran Persson, Carl Bildt och 7 oktober-attacken. Vi avslutar med frågan om Sverige verkligen vill ha verkligt inflytande i Mellanöstern – eller mest vill ägna sig åt inrikes utrikespolitik.