Känslan av att drabbas av depersonalisation beskrivs ibland som att vara ett spöke eller som en film. Hur hårt personen i fråga än anstränger sig, känner hon/han en distans till världen, och den drabbade kan inte förnimma sig själv som normal. Medan den drabbade försöker sitt bästa för att känna sig själv och omgivningen som normal, är det en del i individen som inte orkar kämpa längre. Det är en förändring i förnimmelsen eller erfarenheten från jaget, så att jaget känns som overkligt. Personen som är drabbad känner sig frånkopplad från verkligheten eller sin egen kropp.I detta avsnittet så möter vi Liam som delar med sig utav hur det är och har varit att leva med Depersonalisation i snart 12 år.och hur vi längst med vägen märker att vi alla 3 har mycket mer gemensamt än vad vi kunde ana.Tack Liam för att du är med och delar din historia! (Det blir bättre ljudkvlite fr avs 8)