Hur kan man kombinera utepedagogik och digitalisering genom att flytta in skolgården och flytta ut klassrummet? Det gjorde arkitekten Sofi Nilsson och landskapsarkitekten Erik Miron från White arkitekter.
White utformade en utomhusmiljö där verksamhetens värderingar kring natur- och utepedagogik lyftes fram och synliggjorts, samtidigt som lokala ekosystemtjänster tillvaratogs och förstärktes. Och i projektet syns allt från artrika planteringar, innovativa regnträdgårdar och ansvarsfullt resursanvändande och fokus på återbruk.
Sammantaget låter allt som ett skolboksexempel på den optimala moderna skolan där man lyckats kombinera digitalt stillasittanden med social interaktion och fysisk aktivitet och utomhusaktivitet. Kan det bli så här bra på riktigt, vilka var framgångsfaktorerna värda att lyfta och fallgroparna alla borde undvika?
