I den tidiga miljörörelsen utgick vi i hög grad från att människor själva ville ta ansvar för sin närmiljö och utveckla de former för samarbete och förvaltning som behövdes. Statens uppgift var att sätta långsiktiga spelregler. Idag tycks utgångspunkten allt oftare vara den omvända – att staten behöver organisera allt, skriver docenten Mats Nilsson i första delen av sin artikelserie om en alltmer centraliserad miljökamp på villovägar.

Inläsare: Cassandra Alm