När vi skriver våra huvudkaraktärer, låter vi dem vara en alldaglig person, en envar som läsaren lättare kan fylla med sin egen person, eller skriver vi sära, särskilda karaktärer som verkligen utmärker sig? Finns det olika tillfällen då det ena eller andra är mer eller mindre användbart?

Medverkande författare: Oskar Källner, Markus Sköld, Boel Bermann och Anders Björkelid.