Då valde The Wheel of Bowie ”Aladdin Sane” från 1973. Jag kunde inte ha hittat en bättre Bowienörd än Svante Lodén för att reda ut denna schizofrena glamrockklassiker. Häng med på Bowies kokaintoppade reseskildring genom ett kargt USA där jag och Svante analyserar Bowies sex appeal, ifrågasätter nivån på sången i mixarna och huruvida Bowie var bättre på att låta som Stones än Stones själva! Dessutom fabulerar vi om ett fiktivt drama mellan nykomlingen Mike ”katten på pianot” Garson och gitarrhjälten Mick ”pubsluggern från Hull” Ronson och Svante får gåshud på smalbenen vid ett tillfälle. Det tror jag att ni också kommer att få av detta härliga avsnitt